onsdag 31 maj 2017

En Morgantur ut i det gröna.

Gröna Träffen i Kyrkheddinge - 2017-05-25
Under många år var Gröna Träffen förlagd till slottsparken tillhörande Trollenäs Slott. När vädret var fint så brukade det komma massor av folk, som hade pick-nick runt om i den vackra parken. Träffen arrangeras av Motorhistoriska Klubben i Skåne, varför alla typer av fordon brukade dyka upp. Klubben hade på den tiden också sina klubblokaler i slottet, men efter det att greven gått bort så tvingades man att byta både klubblokal och plats för träffen.

Två Morgans på väg.
Sedan ett antal år tillbaka återfinns nu både klubblokaler och Gröna Träffen på hemvärnsgården i Kyrkheddinge, en kanske inte lika vacker plats som i Trollenäs slottspark, men runt gården finns det dock ett lummigt område där det finns plats för en hel del fordon.
På den här träffen, som många gånger var den riktiga inledningen på bilkörarsäsongen, brukar det inte komma så värst många sportvagnar. Att vi i regel åker dit beror på att vi oftast brukar träffa en del fordonsentusiaster, som vi inte träffar på Morganträffarna eller på sportvagnsmötet på Knutstorp.

Ola och Ronny P. är båda med i Morganklubben.
I år gjorde vi sällskap med våra kompisar Anita och Ola, som också kör Morgan. Och, när vi kom fram så fanns det faktiskt redan ytterligare två fordon av detta ädla märke på plats. Ronny Pobiega, som bl a har en Morgan +8, är lite kluven under säsongen. Eftersom han och hustrun Eva också är ägare till några Jaguarer så kolliderar ibland tidpunkterna för märkesträffarna och de står då som åsnan mellan två hötappar. Men, värre problem än detta är nog ganska lätta att hitta.
Vid framkomsten till sådana här träffar brukar jag inleda med att flanera runt i området och titta på vilka fordon som finns. Dessa promenader har en tendens att ta ganska lång tid, oavsett om det finns många fordon eller få. Jag brukar inte hinna ta många steg innan jag stöter på någon som jag känner och som jag förmodligen inte träffat på minst ett år. Självklart har vi då mycket att ta igen när det gäller vad som hänt, både oss själva och vad som är nytt eller sålt i garaget.

Dan framför en av sina MB, en MB 500 SL med 6000 mil på mätaren.
En trogen besökare på Gröna Träffen är Dan Olshed. Utöver vårt gemensamma intresse för bilar och mopeder så har vi också båda två ett förflutet inom reklambranschen och har därför mycket att diskutera när vi ses. Men det finns dock skillnader mellan oss. Dan har, även om han är ägare både till MG och en SAAB Sport, nog huvudsakligen sitt hjärta hos bilar med en stjärna i fronten, medan jag är en riktig anglofil, som mest betraktar tyska fordon som, visserligen kvalitetsprodukter, men utan den charm som du finner i nästan alla engelska bilar från den tiden det begav sig. Men, vi kan ha kul tillsammans trots detta och pika varandra för våra bilar.

DKW eller IFA? Men fin är den!
När morganklubben i Sverige firade sitt 50-årsjubileum förra året, kom det nästan 300 Morgans från hela Europa för att delta i firandet, som utspelade sig på Hotell Tylösand utanför Halmstad. Och, det måste erkännas, att efter att ha sett Morganbilar var jag än vände mig, så är det ganska befriande med träffar som Gröna Träffen, där man ibland till och med kan grotta ner sig i en DKW.

Brukar leda till nya bekanta.
I väntan på korven.
Ja, det blir mycket snack, oftast trevligt sådant, vid sådana här evenemang. Och, utöver själva körandet dit, är det väl egentligen detta som är den största anledningen till att vi åker dit.
Ett annat inslag på dylika träffar är, åtminstone för Eva och mig, att ha pick-nick. Eftersom vi, när andan faller på, är utrustade med trangiakök, blir vi ofta väldigt populära och både gamla och nya vänner har en tendens att komma och prata med oss. Visa av tidigare erfarenheter brukar vi därför ha laddat ordentligt med både korv och korvbröd, för att ingen hungrig stackare ska behöva bli utan.

Daimler, vacker både utanpå...
...och inuti.
Efter inmundigandet av korv och för min del även två hårdkokta ägg med Kalles Kaviar, så är det inte fel med ytterligare en biltittarrunda. Jaguarer från 60-talet har jag alltid gillat, inte minst Jaguar MK1 och MK II, den senare samma modell som kommissarie Morse körde i deckarserien. Det finns också en "tvilling" till dessa bilar, nämligen Daimler 2,5. Den är bestyckad med en liten V8 på 2,5 liter och är kanske inte lika kraftfull som sina släktingar.

Fyra bilar och tre versioner av den populära Morrisen.
Ett annat märke, som gör mig väldigt nostalgisk, är Morris Minor. Jag är i princip uppväxt med sådana bilar, i alla fall fram till de tidigare tonåren. Jag har räknat ut att mina föräldrar hade sex stycken Morris Minors efter varandra och var naturligtvis väldigt förtjusta i detta märke. Kan detta vara ett av skälen till att jag har blivit den anglofil som jag betraktar mig som?

Efter ytterligare någon timme med bilsnack så var det dags för oss att lämna Kyrkheddinge. Nästa destination för dagen var nämligen Jakriborg, utanför Lund. Här skulle vi bekanta oss med de bilar och förare som skulle delta i, det årligen återkommande, Jakriborg Grand Prix. Det är ett evenemang för racer- och sportbilar från 30-talet, som växer sig allt större för varje år.

Men, det får jag berätta i en annan blog!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar