måndag 24 augusti 2015

20 mil och top down i underbart väder

Kullahalvön är aldrig fel - 2015-08-23
Eftersom både Eva och jag spelat bedrövlig golf på lördagen, så var motivation för denna typ av fritidsaktivitet mycket begränsad, för att inte säga obefintlig, på söndagen. Dessutom var det gräsligt varmt varför det bästa stället att tillbringa dagen var i vår öppna Morgan.

Eva förflyttade sig snabbt till damavdelningen.
Vi kom iväg vid lunchtid och styrde kosan mot Ängelholm. Här ligger Dormys outletbutik. För trots att golf inte fanns högst på agendan idag, så finns det alltid något i den butiken som Eva inte visste att hon behövde. Själv strosade jag runt och tittade på utbudet. Det enda jag egentligen brukar köpa här är handskar. Här brukar finnas Footjoy weathersoft i tvåpack för 149:-, vilket är ganska förmånligt då de normalt kostar 139:- per styck i golfshoparna. Det gäller ju att vara om sig och kring sig, eller hur?

Inte lottlös idag heller.
På flera TV-monitorer visades sändningarna från europatourtävlingen i Danmark, något jag kunde fördriva tiden med när Eva utforskade alla fynd som fanns på damavdelningen. När vi till slut stötte på varandra igen visade hon stolt upp två par shorts, som hon känt på sig länge att hon behövde.

Sällan det finns plats på gården.
Från Ängelholm körde vi sedan förbi Farhult och Rekekroken. När vi närmade oss Jonstorp kom Eva på idén att vi kanske skulle stanna vid Tunneberga Gästis och äta lunch. För egen del är jag sällan nödbedd när dylika förslag kastas fram, så när vi upptäckte att det fanns lediga bord så slog vi oss ner i restaurangen.

Bara att hugga in.
På menyn finns alltid fyra av mina favoriträtter nämligen sillbord med både lax och ål, äggakaka med stekt fläsk, gravlax med stuvade potatis samt deras hemgjorda köttbullar. Gravlax och nypotatis äter vi väldigt ofta själv hemma så för dagen valde jag köttbullar, medan Eva ville ha äggakaka. Från våra tidigare besök minns jag att jag nästan aldrig orkat äta upp de väl tilltagna portionerna. Eva lyckades heller inte med detta, men jag, snål som jag är, kunde med nöd och näppe pressa ner alla de sju matiga köttbullarna. För 125:- per person tycker jag det är mycket prisvärt att äta god mat i en trevlig miljö.

Mölle Hamn, populärt utflyktsmål.
Något kaffe på maten blev det inte här. Istället hade vi bestämt att köra vidare längs kusten, där det borde finnas något café längs vägen. Visst, vi passerade Flickorna Lundgren utanför Arild. Det är säkert fint där men anses nog tillhöra ett av norra europas dyraste caféer. Vi åkte därför vidare och efter att ha passerat Arild svängde vi av mot Mölle.

Han och katten ville gärna ha sällskap.
Här i hamnen var det alldeles fullt med folk och ingen ledig parkeringsplats. Vi lyckades dock hitta en plätt till vår lille bil på vägen ovanför.

Lång, låg och smal veteranbåt.
Kaffet fick vänta och istället tog vi en liten promenad ut på piren och tittade på alla båtar som låg i hamnen. Flera danska och norska båtar hade sökt sig hit och i båda dessa länder är människorna kända för sitt intresse för fritidsbåtar. För mig som är lite nostalgisk när det gäller alla typer av farkoster, fastnade jag för en fint underhållen äldre träbåt.




När jag tittar upp mot Kullaberg och ser hotell, pensionat och gamla villor, kan jag nästan föreställa mig hur livet förflöt här på somrarna för 75 år sedan, när alla gäster från när och fjärran sökte sig hit.

Trodde nästan att säsongen för dessa bär var över.
Det var långa köer till alla kioskerna så istället för kaffe nöjde vi oss med var sin glass. När vi fått nog av Mölle var klockan omkring fyra på eftermiddagen så vi tyckte det var dags att dra oss mot sydligare nejder igen. Vid Strandbaden upptäckte Eva att det såldes jordgubbar och hallon vid en busshållplats, varför vi gjorde ännu ett inköp för dagen.

K-märkt stuga, som inte får rivas eller förändras.
Vi hade i och för sig ingen brådska hem, i en Morgan är det färden och inte målet, som är det viktiga. Efter att ha passerat Viken körde vi därför in genom Domsten, där Eva en gång har bott. Där i Domsten har Evas moster, sedan många år, en sommarstuga, där vi firat midsommar en mängd av år. Evas morbror gick bort för flera år sedan och nu är det mest sönerna, som använder stugan.

Så här ska det se ut i en riktig "snickarboa".
Den här morbrodern var väldigt kul och tyckte, precis som jag, om att leka. I det lilla garaget fanns på den tiden en fullt utrustad Jeep från andra världskriget. Han körde också PR-radio, fiskade och byggde grejer i det proppfulla garaget. Här har tiden stått stilla och allting ser ut som det en gång gjorde. Så fungerar till exempel den gamla radion, som alltid var igång, fortfarande.
När vi körde förbi stugan upptäckte vi att en av Evas kusiner med familj samt en yngre moster fanns i trädgården. Vi stannade naturligtvis och tillbringade någon timme tillsammans med dem.

Morgan Roadster 2014.
Istället för att åka vidare från Domsten ut på förlängningen av Österleden körde vi istället den gamla vägen ner genom Hittarp. Här bor en gammal kompis till mig, som utöver att han var med och grundade vårt gamla rockband, The Madison, även har samma fäbless för sportvagnar som jag har. Naturligtvis har han en Morgan och för dagen var den parkerad på garageuppfarten. Det är inte den första Morgan han har och förmoligen inte den sista. Minilitefälgar är faktiskt ganska snyggt och lite "hårigt".

Nu blev det inte fler stopp på vägen hem. Vi körde visserligen genom centrala Helsingborg och vidare genom Råå. I gamla Råå är det inget vidare att köra Morgan. Där finns det ganska ojämn kullerstenbeläggning, vilket är vackert men definitivt inte något för en Morgan att köra på.
Vid infarten till Landskrona Golfklubb tog vi åter av på småvägar för att den sista milen sträcka ut lite på motorvägen. Mr Brum måste rastas av lite med jämna mellanrum.

Eva var nöjd, jag var nöjd - en fin dag!


tisdag 11 augusti 2015

Jag föll för grupptrycket

Uppfräschning av taket - 2015-08-04
Tanken föll mig in redan för fyra år sedan. En av de mer händiga och handlingskraftiga grannarna i kvarteret rengjorde då sitt tak med hjälp av en högtryckstvätt. Våra hus i området är 40 år gamla och de tjocka, grovporiga zandapannorna ser nu ganska trista ut med all mossa och annan beläggning, som ger ett ganska smutsigt intryck.
Nåväl, grannens tak blev faktiskt riktigt snyggt och hade initiativförmågan legat på en något högre nivå hos mig just då, så kanske även jag gett mig på samma sak. Men det var sommar och faktiskt även sol varför både Morgankörande och golfspel prioriterades långt högre än att tvätta tak.

Hösten kom och tankarna på taktvätt föll allt mer i glömska. Och, när jag något år senare upptäckte att det tvättade taket återigen hade iklätt sig samma trista utseende, som det hade något år tidigare, så lade jag, med gott samvete, ner tankarna på ett liknande projekt.

Men, så i våras, kom det en bil med namnet Roofia i stora bokstäver på sidan, och stannade framför en annan grannes hus. Flera personer, med bergsbestigarlinor och avancerade högtryckstvättar, besteg hustaket. Här höll de på i flera dagar med att inledningsvis rengöra taket. Steg två i processen var att måla alla takpannorna med en typ av färg som ansågs tränga in i och täta igen de grova porerna i pannorna. När färgen från steg två, efter ett antal dagar, hade torkat så målades hela taket, i en valfri kulör, med en färgtyp som gjorde beläggningen hal för att all smuts lätt skulle kunna glida av taket. Som grädde på moset målades också alla kupor och ventilationsrör, även dessa i valfri färg.
Det där sista var nog det som fick mig att fundera lite allvarligare på att, om än ångestfylld, ta på mig en utgift för att få detta gjort. Bara tanken på att, än en gång, sitta i värmen och först skrapa bort all gammal färg på tre kupor och ett antal ventilationsrör, där allt sedan skulle målas, gjorde att jag upplevde det som en stor befrielse om jag kunde slippa detta slit.

Duktiga och trevliga "grabbar" utan höjdskräck.
Det som avgjorde saken för mig var nog när bilen med Roofia, några veckar senare, åter kom till kvarteret och utförde samma arbete hos grannen snett mitt emot vårt hus. Jag föll för grupptrycket!
När arbetet med grannens hus var klart så gick jag fram till en av de som gjort jobbet och pratade lite med honom. Vi kom då överens om att han skulle komma och göra en besiktning av vårt tak om några dagar, för att sen återkomma med en offert.

Visst ser det ut som ett helt nytt tak.
Att lägga ett helt nytt tak lär nog kosta upp till två hundra tusen. Och det vill man ju inte riskera att så ska bli fallet. När vårt tak blivit besiktigat så berättade Roofiakillen, Viktor, att de även på vårt hus behövde byta ut nocktätningen, som oftast är den mest utsatta delen på taket.
Allt som allt kommer det att kosta omkring trettio lakan, efter rotavdraget. Men det kan det vara värt!

Det gäller att sköta om det man har!