När det är snö och kyla...

...får vi hjälpa fåglarna med käk - 2014-12-27
Eva brukar alltid se till så att vinterns fåglar har tillgång till mat. Ett litet problem vi kämpat med under alla år är att komma på ett sätt att placera maten så att småfåglarna hinner äta något innan de stora, finurliga råkorna hunnit sätta i sig allt.

Foder och fröer.

Lite av sortimentet.

Samma dag som den första snön föll så tog vi en promenad ner på Center Syd-området för att inhandla någon vettig foderbehållare. Eva föreslog att vi skulle gå till Blomsterlandet, som brukar tillhandahålla denna typ av produkter.

Småfågelrestaurang för två ätande.

Sortimentet, vad gäller foderautomater och typer av foder, var både brett och djupt. Vi ville ha en liten lätt grej och inte ett litet hus som de stora fåglarna lätt kan sätta sig på. Vi köpte därför en fröautomat där en råka definitivt inte skulle kunna varken få plats eller komma åt fröerna. Det är inte så att vi ogillar de större fåglarna, de behöver mat de också, men till dem brukar vi kasta ut lite bröd och frukt när vi ser dem.

En talgoxe på besök.

Fågelfrö hade Eva redan köpt tidigare och när vi kom tillbaka hem så fyllde jag fröautomaten och hängde ut den i trädgården. Det tog inte lång tid innan de första gästerna anlände och lät sig väl smaka. Vad jag inte riktigt förstår är hur de så snabbt hittar och kommer underfund med att den här behållaren innehåller mat. Det skulle vara intressant att få reda på av någon ornitolog.

Talgbollar brukar de större fåglarna kunna klamra sig fast vid.

Än så länge har vi inte haft besök av några ovanligare fåglar, det är mest talgoxar och rödhakar, men tidigare år har det faktiskt kommit även små hackspettar och ätit på talgbollarna. Lite märkligt är att jag inte sett en enda gråsparv, som ju är en väldigt vanlig fågel i våra trakter.

Koltrasten äter på marken.

En annan lite konstig sak är att sedan snön föll, har jag inte sett varken råkor, skator eller kråkor i trädgården. De enda fåglar som besökt trädgården och som är för stora för fröautomaten är koltrastarna. Men, de blir inte lottlösa de heller. Dels så kastar vi ut äpplen på gräsmattan, som de brukar kiva om, dels så sprätter småfåglarna ner en hel del frö på marken som koltrastarna girigt pickar i sig.
Det är rogivande att sitta och titta på de olika fåglarna som härjar runt i trädgården. Förhoppningsvis kommer vi kanske också att få se lite ovanligare arter vid fröautomaten framöver.
När ryktet spritt sig!

Visst är de fina.

När jag nu ändå är inne på det här med naturen, så tog jag en promenad i eftermidags och fick då se dessa gynnare ute på en åker. Bilarna, som susade förbi på vägen, endast 50 meter ifrån dem, brydde de sig inte om. Men, som framgår av bilden, så har de full koll på mig som säkert var minst dubbelt så lång därifrån som trafiken.

Det är fint med naturen!

Lite pyssel, ute och inne

Både det ena och det andra - 2014-12-05/17
Att vakna varje dag och återigen upptäcka att det är grått, regnigt och blåsigt ute kan ibland leda att min initiativförmåga helt försvinner. Och, att gå runt en hel dag och inte prestera någonting är något av det värsta jag vet. Men, vissa saker måste ju göras.

Arboristbesök
För någon vecka sedan infann sig ett par unga, friska, vältränade killar från Yggdrasil Trädservice för att härja lite i vår "skog".

Bäst att överlåta sådant jobb till proffs.

När de fått på sig alla sina attiraljer såg de ut som bergsbestigare. De här gossarna är väldigt välutbildade och vet exakt var och hur mycket de kan beskära de olika träden utan att skada dem.

Mycket efterjobb för mig.

Med tanke på den offert på arbetet jag fått och accepterat tidigare, trodde jag att det skulle ta åtminstone en halv dag att göra jobbet, men redan efter två timmar var de klara.
Egentligen hade jag önskat att de ombesörjde bortforslingen av allt riset också, men det skulle kosta ytterligare 4000 kronor extra, varför vi beslöt att ordna detta själv.

Löv i rännan och mossa på taket.

När jag ändå var ute i trädgården och kollade när gossarna jobbade så tänkte jag att jag väl kunde göra någon nytta själv också. Det finnas alltid saker att göra och idag tog jag mig an hängrännorna på baksidan av huset.

Däckbyte
Vinterdäcken till våra bruksbilar lagrar vi på en firma här på Center Syd-området. För en gångs skull beslöt jag mig för att vara ute i tid, innan snön och halkan satte in. När jag var uppe på firman för att boka tid så kunde grabben snabbt konstatera att de vinterdäck han lagrade till min Audi var i princip slut.

Nya allrounddäck monteras.

Det fanns inget annat att göra än att låta honom beställa nya vilket innebar att ytterligare fem lakan försvann både snabbt och oplanerat.

Tandläkaren/tandhygienisten
För tio år sedan bytte jag tandläkare, eftersom min dåvarande bestämt sig för att göra roligare saker än att jobba. Jag fick av den nye tandläkaren reda på att jag led av tandlossning och remitterades till tandkirurgen i Helsingborg. Jo, enligt docenten, som undersökte mig, så krävdes en operation, där man skar upp tandköttet, både uppe och nere, för att komma åt att rensa bort all tandsten och annat skit som fanns därunder. Jag blev mycket skraj när jag hörde detta, men alternativet till operation var att jag skulle bli av med tänderna efterhand.
Som det, gud ske lov, oftast är, så var den här eperationen inte så hemsk som jag trodde. När de pumpat i mig lite olika kemikalier och jag fått på mig mitt head-set med Eric Clapton i lurarna, så verkade det inte ha gått speciellt lång tid innan allt var klart.
Naturligtvis vill jag helst undvika liknande ingrepp i framtiden och går därför nu till min tandhygienist fyra gånger per år för att hålla stenkoll på mina tänder. Mellan besöken så ska jag också dagligen använda mindre "flaskborstar" i fem olika storlekar för att hålla rent mellan tänderna. Jag sköter detta med militär disciplin och får ibland beröm av min trevliga tandhygienist Kerstin Granelli.
Men, så vid mitt senaste besök upptäckte hon att en tand verkade ha blivit sämre. Efter en röntgen kunde hon konstatera att den borde tas bort för att inte skadan på tandbenet skulle förvärras. Den aktuella tanden har varit ganska dålig under flera år. Dels har det ömmat lite när jag borstat tänderna och dels har den varit aningen lös. Så, i tisdags, trots en mycket "rälig" förkylning, tog jag mod till mig och åkte inte till min tandläkare, som på ett litet kick plockade bort den förbrukade kroppsdelen i min mun. Nästan femtonhundra spänn för tandutdragningen och drygt en tusing för tandhygienisten gör att budgeten för julmånaden definitivt inte kan hållas.

Putsperiod i garaget
Mr Brum, vår Morgan, kan jag i princip lägga hur mycket tid på som helst utan att tröttna. Därför har jag nyligen inlett det årliga underhållet med att inledningsvis polera och därefter vaxa hela bilen.

På en ljus bil är det ibland svårt att upptäcka ev. mister.

Prylarna jag använder är Meguiars Ultimate Compound respektive Meguiars Ultimate Wax, som jag tycker har funkat bra de senaste åren. När dessa inledande åtgärder är genomförda så kan jag fortsätta med allt finlir.

Med en träplatta mellan pallbock och ram undviks skador på den ganska tunna ramen.

För att komma åt under bilen så lyfter jag upp den på pallbockar. Denna gången placerade jag de främre pallbockarna på rambalkarna, lite längre bak på bilen. Detta för att komma åt lite bättre runt framvagnen som jag bestämt mig för att rengöra och snygga till.

Trist när det inte fungerar som det är tänkt.

Normalt sett brukar jag börja med att tvätta, putsa och konservera ekerfälgarna. För att få av de tvåvingade vingmuttraran brukar jag använda en tyngre gummiklubba, men denna gången gick det inte. Kanske är jag lite löjligt rädd om bilen, men kan jag undvika att slå på de perfekta vingmuttrarna med en bamsestor blyklubba, så gör jag helst det.

Enligt min  däckfirma, så har Steve på English Car Care två specialverktyg för detta ändamål, så kanske jag får försöka tala snällt med honom och låna det någon timme i mitt garage.

Det var allt för idag!

Jaguarmingel på Joes Garage

Lite bileri i höstmörkret - 2014-12-01
Ronnie, en bilkompis från Helsingborg, brukar åka till Joes Garage i Furulund när de har sina måndagsträffar. När han undrade om jag ville följa med så svarade jag ja. Nu när det är lågsäsong för bileriet så får jag nästan lite abstinensbesvär, så att träffa lite bilfolk igen kunde vara trevligt.

Jaguar XF

Vår egen Audi A6 har nu rullat drygt 9000 mil och ibland dyker tanken upp i huvudet att det kanske snart är dags att byta upp sig. Detta trots att en uppgradering av bruksbilen ofta är en av de sämsta affärer man kan göra. Men det är roligt! Tanken på att byta till en Jaguar har egentligen aldrig funnits, men Jaguars mellanmodell XF har faktiskt fått väldigt fin kritik. Och, en sådan som är några år gammal och har rullat femtusen mil kan man få för under 250000 kronor. Flera av mina kompisar i Morganklubben kör Jaguar som bruksbil och säger att de aldrig ångrat att de lämnat märken som Volvo eller BMW till förmån för denna brittiska ädling. Nuförtiden kör jag också betydlig mindre än när jag jobbade varför en sådan här Jagga vore kul att få äga några år.

Ytterligare en E-type.

Som vanligt var det fullt med Jaguarer ute på parkeringsplatsen så tydligen var det många som törstade efter lite bilsnack och biltittande. Varje gång så berättar personalen på Joes om en speciell bil som finns i deras verkstad. Den här gången handlade det om en 1966 års E-type i ett patinerat skick.
Den har en speciell historia och en mätarställning på 5400 mil. Bilen var i ett perfekt skick, även om lacken var matt och inredningen patinerad, men hel. Ägaren hade beslutat att sälja bilen. När man annonserade ut den, både i Sverige och utomlands, hade man förväntat sig att den skulle säljas för cirka 250000 kronor. Döm om deras förvåning när det redan första dagen efter annonsinförandet blev ett budgivande som slutade mycket, MYCKET högre. En orenoverad bil i originalskick, med en intressant historia och med matching numbers är ofta mer värdefull än superrenoverade motsvarigheter. Åtminstone när det handlar om en viss typ av bilar. Tyvärr fick jag ingen möjlighet att ta någon bild på bilen då det stod mycket folk runt den hela tiden.

Pågående långtidsrenovering.

Det finns alltid många bilar att titta på hos Joes, både i saluhallen och i verkstaden. Ibland när jag lyssnat länge på "föredraget" och det handlar för mycket om, i mina öron, allt för djupgående teknisk information, så brukar jag gå runt i verkstaden och titta på de olika projekten.
Den vita E-typen, som jag nämnt i en tidigare blog, har nog funnits i verkstaden nästan ett år. Denna bil är mycket speciell då det är den första E-typen som togs in till Sverige. Den hade stått i ett garage i 30 år och undergår nu en genomgripande renovering. Nyrenoverad motor och växellåda lär ha kommit tillbaka från England och när bilen snart blivit lackerad så monteras hela drivlinan tillbaka i bilen.

Vid sidan av den vita E-typen fanns ytterligare en Jaguar av en modell som man inte ser så ofta nuförtiden. Om jag inte har helt fel är det en Jaguar MK V, som tillverkades mellan 1948 och 1950.
I dessa bilar är inredningen av trä och läder, precis som det ska vara i en engelsk bil. Vad som skulle göras med denna bil fick jag ingen uppfattning om.

Går att njuta av även i ruskväder.

När berättelsen om den orenoverade E-typen var slut så bjöds det på kaffe och lussekatter ute i bilhallen. Då fortsätter minglandet och dräglandet över alla fina bilar som finns att beskåda. För någon vecka sedan så blev min golfkompis så begeistrad att han på stående fot köpte en Jaguar XK8, som han nu glider fram i i stället för sin Porsche Boxter. Ett bra val tycker jag.

Ikväll minskade lite av mina abstinensbesvär!