onsdag 26 februari 2014

Årets första golfrunda

Svag vind, lite sol och trevliga kompisar - 2014-02-26
Det är inte ofta vi kan starta golfsäsongen redan i februari. Inte ens i Skåne. Och, när jag upptäckte att Öresunds GK hade öppna greener och tillika bjöd på lever i restaurangen fanns det ingen tvekan. Jag ringde Jörgen och Peter och föreslog en golfrunda. Båda tackade ja och efter en jättegod lunch peggade vi upp på första tee klockan 1215.
Förväntningarna var inte speciellt höga. Dels hade jag inte hållit i en klubba sedan jag och Jörgen var i Spanien i november, dels hade jag varit på gymet tidigt på morgonen. Gym och golf samma dag brukar inte bli så bra. Inte för mig i alla fall.
Alla tre slog, konstigt nog, ut hyfsade drives på första hålet. Både Jörgen och Peter hade spelat några rundor tidigare, när vädret tillät, men för mig var det första gången på länge.

Lite kaxig ser han ut.
Callaway X Hot lär de heta.
Jörgen hade köpt ett nytt järnset för bara några veckor sedan. Det visade sig vara samma märke och modell som Peter köpt i höstas. Efter utslagen på nästan alla hål, slog Jörgen ofta en J6, oavsett om det var en par 4 eller en par 5. Han ville väl spela in sig på sina nya järn antar jag. Han har alltid varit bra med järnklubbor och även idag visade han vad han kunde.
Efter nio hål var det väldigt jämnt. Peter och Jörgen hade 14 p och jag 13. Banan spelades nog omkring 400 meter längre än normalt eftersom på alla tees fick vi slå ut längst bak, nästan bakom ordinarie tee. Förmodligen berodde detta på att man ville vara rädd om sina tees.

Aggressiva svanar med fjolårsungar måste vi passera till 13:e tee.
Det 13:e "ökända" ö-hålet var idag inte lika tillgängligt som det ibland är i vanliga fall. Normalt är hålet 115 meter men idag var längden omkring 140. Och, greenen är inte stor. Peter fegade och slog en wedge till vänster medan Jörgen och jag slog J6, som båda gick i vattnet.

Peter och Jörgen letar boll. Min låg naturligtvis på fairway, var annars?
På 14:e hålet trodde Jörgen att han slagit andraslaget i vattnet, men efter lite letande hittade han den torr.

Bara ter hål kvar!
Det är inte ofta jag blir trött när jag spelar golf, åtminstone inte på gränsen till utmattad, men idag kände jag att "bensinen" började ta slut efter de första femton hålen. Det 16:e är ett par 5 och både Jörgen och jag hade dubbelslag där. Hålet var dock 20 meter längre än normalt plus att det blåste motvind. Men, jag lyckades göra en sjua medan Jörgen glädjande nog fick slå åtta slag. Han ledde med något slag och jag ville ju naturligtvis gärna piska honom. Men han är duktig på inspel, så idag drog han det längsta strået med sina 27 poäng. Själv kom jag på en hedrande andraplats med 25 och två par (alltid kul att göra par), medan Peter fick brons på 24 poäng. Alltid kul att spöa honom, som har lägst handicap.

Lite bister ser han ut, Peter, men det går snabbt över.
Men, det var inga sura miner p g a låga resultat, även om Peter inte var nöjd med bollträffarna han haft idag.
Vid den sedvanliga efterföljande fikan analyserade vi dagens spel och var överens om att det varit en fin och trevlig golfdag.
Premiären avklarad. Inte så bedrövligt som jag förväntat mig!

fredag 21 februari 2014

Långsamt framåt med instrumentpanelen

Inte helt färdig, men på G - 2014-02-21
Idag kom Ola hit kl 1000. För att muntra upp honom inför arbetet med alla sladdar bakom instrumentpanelen bjöd jag på kaffe och semla. I garaget förstås. Det var uppvärmt och mysigt när han kom. Han är ganska frusen av sig Ola.
Några mail från MK Holztechnik, som svar på våra frågor från förra veckan, hade jag fått under veckan, så nu visste Ola lite mer hur han skulle angripa problemen.

Vi hittade ett hål att föra in sladden genom bulkhead.
Det första vi fick göra var att dra en ny separat kabel från fläktmotorn i motorrummet in till instrumentbrädan.
Den här sladden var för att jag skulle erhålla två hastigheter på fläkten. Och, när vi testade den så fungerade det faktiskt! Jag har stor respekt för Olas kunskaper inom det elektriska.

Ola han kämpar på.
Därefter gällde det ljuset, som nu med den nya fina lilla instrumentpanelen ska aktiveras med ljusomkopplaren på instrumentpanelen istället för som tidigare via de fula spakarna vid ratten. Nu stötte vi på lite problem igen. Visste inte riktigt vilka kablar vi skulle kapa för att koppla vidare. Det blev ett nytt mail, med bilder, till Matthias i Tyskland. Svaret dröjde, så jag ringde upp honom. Han sade att han var väldigt upptagen och ville inte förklara på telefon utan lovade att skicka ett mail inom en halvtimme. Själv var jag lite stressad för Ola ville komma hem och kolla semifinalen i hockey mellan Sverige och Finland, som började klockan 1245. Och, inte nog med det, dagen efter, alltså imorgon skulle han åka till Italien och åka skidor.
En hel vecka! Men, efter 45 minuter svarade Matthias och arbetet kunde fortsätta. Efter lite "övertid" för Ola fick vi också ljus i både sidelights och huvudstrålkastare. Då tyckte jag det var läge att ge Ola fritt resten av dagen.

Det fanns några små på tröskeln...

...och några ännu mindre på vänster framskärm.
Nu var det 17C i garaget så jag bestämde mig för att åtgärda några små stenskott som fanns på bilen. Det var kanske inte så mycket att hålla på med, men när jag ändå var igång så kunde jag ju lika gärna fixa dem.
Och, med mitt kit från Chipex så blev de, efter några behandlingar, almost invisible.
Ännu en dag med trevlig samvaro med vår MR Brum!

lördag 15 februari 2014

Jag misstänkte det,...

...att det inte skulle gå smärtfritt - 2014-02-13
Det var visserligen den 13:e, men jag har aldrig varit speciellt skrockfull. När Ola kom till mitt garage i torsdags så var det meningen att vi skulle koppla in den nye "switch control plate" på instrumentbrädan på min Morgan.

Ser inte så komplicerat ut.
Matthias Kauffelt på MK Holztechnik hade skickat med ett enkelt kopplingsschema som visade vilka trådar vi skulle klippa och sedan koppla ihop med de som fanns i modulen jag fått från honom. Detta skulle göras dels för att jag skulle få tillgång till två hastigheter på fläkten och dels för att koppla in det bakre dimbakljuset.

De tre översta kablarna skulle kapas.
Men, när Ola satt sig tillrätta med avbitaren i högsta hugg, så noterade han att färgerna på de kablar han skulle klippa inte stämde överens med färgerna på de kablar vi skulle ansluta till. Då är det inte så lätt, inte ens för en elktriker! Så var t ex den kabel som, Matthias angav i schemat, skulle anslutas till +12v grön inte grön utan grön/vit, och så vidare.
Vi kom alltså inte en millimeter närmare målet i torsdags. Nu har jag skickat ett nytt mail till Matthias, kompletterat med några bilder, så får vi hoppas att han kan komma med en förklaring.

Men vem har sagt att det ska vara lätt!

tisdag 11 februari 2014

Fick ett paket häromdagen

Instrumentpanelen på Morganen fixas till - 2014-02-07
Det är några veckor sedan jag skickade ner grejer till MK Holztechnik i Tyskland för konvertering samt beställde lite nya grejer till vår Roadster.

Nu saknas bara the steering cowl i läder från Melvyn Rutter i England.
Och, i torsdags så kom äntligen det jag sett fram mot. Allt var i ett skick som jag förväntat mig, så nu började arbetet med att få saker och ting på plats. Ola, min Morgankompis från Bjärred är elektriker och hade lovat mig att hjälpa till med installationen av grejerna.

Det här var nog det lättaste.
Det första vi gjorde var att plocka av hela instrumentpanelen och lägga den på arbetsbänken. Nästa steg var att skruva fast den nya "switch control plate" som ersätter den tidigare, som var i plåt och hade fula tryckknappar i plast. Den nya skruvade vi fast med tio små träskruvar och brickor.

Sådär, ser bra ut tycker jag.
Efter lite justerande hit och dit så var den nya panelen slutligen på plats. Nu var det dags att flytta ut instrumentpanelen i bilen igen och det lär väl vara nu som det lite mer komplicerade arbetet börjar.

Ett virrvarr av sladdar och kontakter som ska redas ut.
En hel del av inkopplingen är i och för sig ganska enkel eftersom det finns flera multiconnectors som bara ska tryckas tillbaka i sina hållare. Men Ola måste också göra en hel del överkopplingar, inte minst för att få tillgång till två hastigheter på fläkten, men också några beträffande det bakre dimbakljuset.
Avsikten var inte att bli färdiga med jobbet denna fredag utan istället att undersöka om vi behövde några elgrejer och annat innan vi fortsätter med arbetet. Det uppstod också några frågetecken när vi orienterade oss i sladdhärvorna. Frågor som jag nu mailat till Matthias Kauffelt i Mannheim. Han har för vana att svara snabbt så förhoppningsvis kan vi fortsätta jobbet senare i veckan.
Som ni förstår har jag nu stora förväntningar på vad Ola kan prestera!

tisdag 4 februari 2014

Två dagar med bilar, MC och mopeder

Bremen Classic Motorshow - 2014-02-01/02
För någon vecka sedan ringde en av mina bilkompisar, Anders, och undrade om jag ville åka med till Bremen och titta på veteranbilar. Svårt att svara nekande på en sådan fråga och detsamma gällde för Ola i Bjärred som inte tvekade en sekund när jag berättade att det fanns plats för honom också.

Trestjärnigt s k komfort hotell som låg i utkanten av staden.
Vi drog iväg redan på fredagen, lite efter lunch och anlände till vårt enkla hotell vid sextiden på kvällen. Alla var lite småtrötta efter bilfärden varför vi bestämde oss för att stanna kvar på hotellet på kvällen. Anders var lite besviken över detta då han hade gått och bespetsat sig på att äta Schweinshaxe på en genuin tysk restaurang. Han gav dock efter för grupptrycket och stannade kvar på hotellet han också.


Ola, jag själv, Mats och Anders.
Efter incheckning och installation på rummen träffades vi i den kombinerade baren och restaurangen. Här beställde vi in var sin öl och inledde vårt långa samtal. Om bilar naturligtvis. Ola hade aldrig träffat varken Anders eller Mats tidigare, men efter en stund så hade alla bekantat sig riktigt bra med varandra.
Förra året hade det kommit drygt 40000 besökare till mässan. Det fanns alltså all anledning att gå tidigt till sängs så att vi kunde komma iväg i hyfsad tid på lördagsmorgonen.

Våra förväntningar var höga.
Efter vår frukost, á 10 Euro per man, valde vi att ta en taxi till mässan för att slippa strula med parkeringen av bilen. Även om det inte framgår av bilden ovan, så upplevde jag mässområdet som väldigt stort. Ändå anses mässan i Bremen vara betydligt mindre än motsvarande mässa som hålls i Essen någon gång i Mars.

Massor av besökare redan vid öppningsdags.
Även om vi inte bestämt om vi skulle besöka mässan också på söndagen så köpte vi en tvådagarsbiljett för 22 Euro. Med biljetter i handen gick vi så in på mässan och ställde oss i kön i den välfyllda foajén.

Många fina MC, renoverade eller patinerade.
Det fanns totalt åtta hallar på mässan. I de två första handlade det huvudsakligen om MC, mopeder och tillbehör.

NSU-mopeder renoverade till nyskick.
"Vurpollon" med rätt stuk.
I de nästföljande fyra hallarna fanns det bilar och i hall sju och åtta såldes reservdelar av olika slag, nya och begagnade, typ Autojumble.
Mats, som både är intresserad av bilar och MC, gick länge i MC-hallarna och snart hade vi blivit av med honom. Vi hade dock våra mobiler så att vi kunde kontakta varandra när det var dags för fika eller återfärd till hotellet. Det var nästan omöjligt att inte komma ifrån varandra i de fullpackade mässhallarna.

En väldigt fin MGBGT V8 med fullt soltak fångade mitt intresse.
För egen del så är det mest bilar och framförallt engelska som gäller, även om jag också är stolt ägare till en viktkompenserad Puch Florida från sent 60-tal eller tidigt 70-tal. Vet inte riktigt.

Fanns en hel del av dessa. Denna kostade runt 90000 Euro.
Mässan var i Bremen, så naturligtvis fanns det massor av tyska bilar. Det kunde också konstateras att ganska vanliga bilar från 70-talet börjar stiga i pris. Enligt Anders så är det betydligt billigare att hitta flera av dessa bilar till lägre priser i Sverige, där prisnivån än så länge inte rusat i höjden.

Tyska MG-klubben.
Vet ej vem utställaren var, men trevligt.
Trots att mässan bara pågick under tre dagar så fanns det flera utställare som lagt ner mycket tid och möda på att bygga upp trevliga montrar, inte minst vissa bilklubbar.

Fint renoveringsobjekt. Vet ej om den var till salu.
Lloyd kombi.
Inte vanlig den heller.
Engelsk Lomax.
Peugeot.
Nu fanns det emellertid inte enbart superrenoverade fordon och "vanliga" kända bilar på mässan utan också en hel del lite udda skapelser. Ja, Lloyd är kanske inte så väldigt ovanlig, men man ser dem i alla fall inte så ofta idag. Det är väl bara Steve med Lloyden som fortfarande fräser fram på motorvägarna.

Perfekt för Skåne Runt!
Mats, som tänker köra Skåne Runt på en av sina motorcyklar, var på jakt efter en tidsenlig jacka. Det fanns nämligen även ett stort utbud av kläder på mässan. Efter en hel del letande hittade han en i 30-talsutförande, även om den bara var trettio år gammal. Den skulle man ha 185 Euro för, men Mats kunde pruta ner till 125.

Den här tände jag på.
När vi gick omkring där i alla gångarna så råkade jag också få syn på en skinnjacka. Den skulle vara precis lagom att ha i Morganen på somrarna, när den stora flygarjackan är för varm att ha på sig. I mitt stilla sinne tänkte jag att "den här ska jag bara ha" om den så kostar fem lakan. Eva får säga vad hon vill när jag kommer hem. Försäljaren insåg att jag var seriöst intresserad och berättade att det var gjord en speciell sorts skinn som bl a var tvättbart. När han berättade att den kostade SEXTONHUNDRANITTIONIO Euro, så var det bara för mig att vända på klacken och besviken gå därifrån.
Man kan inte få allt!

Men åter till bilarna.

Alvis till höger.
En bil som fångade Anders och Mats uppmärksamhet var en engelsk Alvis från 1936. Det var en fyrsitsig öppen modell och fanns i en monter som det tyska veteranbilsföretaget Thiesen hade på mässan.De var övertygade om att köp av en sådan bil skulle vara en bra investering nu när priserna är på väg upp. Men, kanske priset på 138000 Euro avskräckte dem en aning.

Bentley från 30-talet.
Jaguar SS.
I Thiesens monter fanns även andra häftiga fordon till försäljning. Alla var i ett fantastiskt skick och stod och blänkte i strålkastarljusen. Den röda Jaguar SS är mycket vacker, men jag tittade inte ens på priset, då det ligger många mil från mina ekonomiska resurser. Det lär finnas en silvergrå sådan i Trelleborg, om den nu finns kvar.

Ronny Pobiega och Ola.
När vi vandrade runt på mässan undrade vi om det fanns några andra svenskar där. Och det gjorde det. Helt plötsligt sprang vi på Mr Pobiega, som både är medlem i Morganklubben och har Jaguar. De hade åkt ner till Bremen med CAB-resor, som brukar arrangera bussresor till olika veteranbilsevenemang.

Nu var snart klockan sex och mässan skulle stänga. Vi diskuterade om vi skulle gå och käka middag direkt eller inte. Ola var trött och ville ta sig en tupplur först, så vi gick rakt över till Bahnhof där vi tog en taxi tillbaka till hotellet. När Ola knoppade in gick vi övriga ner i baren och förfriskade oss med var sin G&T.

Ett ställe med rustik inredning, grova träbänkar och träbord.
Ola kom strax ner i baren han också och intog en likadan dryck som vi andra. Nu skulle i alla fall Anders få sitt lystmäte. Vi hade med hjälp av receptionisten beställt bord på en genuin tysk restaurang där förhoppningsvis Anders favoriträtt fanns att få. Så när taxin kom och hämtade oss körde den oss direkt till
rätt ställe.

Och titta där, Schweinshaxe!
Kyparen kom direkt och gav oss menyerna och frågade vad vi ville dricka. Öl skulle det vara svarade vi. En stor eller liten, frågade han. Stora, så klart. Jaha, de var på EN liter varvid vi drog öronen åt oss och beställde små halvliters. Vi kunde ju alltid beställa fler om vi behövde det.

I Tyskland får man aldrig för lite mat.
Som alla som känner mig vet så är jag ganska kräsen när det gäller mat. Gillar inte "konstiga" saker från exotiska länder. Det var tydligen också bara jag som inte ätit det vi nu beställde.Jag blev därför ganska överrumplad när kyparen kom in med min tallrik, men det såg riktigt maffigt ut. Och, fy fan vad det var gott.. Nästan samma typ av kött som man får när man äter rotmos och fläsklägg hemma i Sverige. Det här kommer jag definitivt att äta igen när tillfälle erbjuds!
Efter denna stadiga måltid var alla mätta, dästa och sömniga. Ny taxi beställdes för hemresan till hotellet där vi gick och lade oss redan vid 23-tiden för att kunna komma upp tidigt på söndagen igen.

Prick klockan nio på morgonen trädde vi åter in på mässan. Till vår stora glädje så var det betydligt mindre folk denna dag än dagen före, åtminstone såhär på morgonen. Nu skulle vi titta på allt vi missat på lördagen samt köpa de grejer vi ville ha. Dock inte jackan för nästan 15000 svenska kronor.

Modellbilar såldes på många ställen på mässan.
Nej, jag ville köpa en liten bil till min sonson Elias, som är 3,5 år och extremt biltokig. Sådant är ju glädjande, eller hur? Men vad skulle jag köpa till hans lillasyster på 1,5 år? På en bilmässa? Och, så ville jag ju ha någonting själv också med mig hem.

Det blev en Måsvinge till Elias...

...en "Bubbla" till mig själv...
...naturligtvis en Morgan, i samma färg som vår egen, till mig själv...
...och slutligen hittade jag en liten T-shirt till Sarah.
Det fanns otroligt mycket mer att utforska på mässan, så nog skulle jag hitta något till oss alla. Men, ibland är utbudet så stort så att "man ser inte skogen för bara träd", som det heter. Jag sade till grabbarna att jag knallade runt ett slag själv för att hitta något att köpa och fick tag i några grejer som jag tyckte var OK.

En inte helt vanlig Morgan +4 Coupé från 1957.
En Morgandealer från Tyskland eller Holland, minns inte varifrån, fanns på plats.
Ola kollar in en grön Morgan som är till salu. Han behöver ingen för han har redan två stycken.
När detta var klart kunde jag i lugn och ro gå runt och titta vidare på det jag ville se eller plåta igen.
Det fanns så många fina bilar att fotografera och nu när det var lite glesare med folk ville jag passa på. Och, som Morganägare och medlem i MOG of Sweden, så ville jag ju naturligtvis även ha några bilder på detta ädla märke.

Dessa VW-bussar fanns i massor av varianter och betingade väldigt höga priser.
Austin Healey S.
MGTD, även den i superskick.
En sanslöst vacker MGA...
...med en instrumentpanel i samma klass, om än inte orginal. Denna är snyggare!
Kul att en Volvo PV var med.
Tidlöst vacker med ett fortfarande potent utseende.
Men, lite fler bilder ville jag ta för att visa mina kompisar och lägga in på min blog. Jag hitta till exempel en hel del fina MG:s både TD och A. Austin Healey var också ganska välrepresenterat precis som naturligtvis VW i alla modeller och Opel. Men även en fin PV fanns det att titta på. Vad jag vet så är både PV och Amazoner hett eftertraktade av tyska bilentusiaster.

Porsche diesel.
Är man i Tyskland så måste man väl också ha med en bild på en Porsche. Så här är den! Jo, det fanns många "riktiga" Porschar också, men de är så pass vanliga att de behöver man inte ta några foton på.
Tycker jag i alla fall.

Dumt att inte handla lite.
Vid lunchtid träffades vi alla fyra vid något av alla utskänkningsställen, som fanns på mässan, för att ta en fka innan vi gick ut till bilen för att återvända till fädernelandet. Det är autobahn hela vägenb, utom de två sista milen, fram till Puttgarden, så Anders sparade inte på krutet. Ibland var han uppe i 190 knutar och marschade annars runt 160. Gick hur bra som helst eftersom trafiken var väldigt gles så här på söndagsförmiddagen.
Efter ett kort besök på Bordershop i Puttgarden kunde vi köra rakt på färjan till Rödby.
Nu var vi nästan hemma och klockan 1800 släppte Anders och Mats av mig och Ola på Svågertorpområdet i Malmö i samma stund som Eva kör in på parkeringen för att hämta oss. Flyt!

Det var två väldigt trevliga dagar på mässan, där vi egentligen kunnat tillbringat lite ytterligare tid. Men då hade det säkert blivit dyrare för oss allihop.

Skönt att vara hemma. Nu ska jag gå ut i garaget och "snacka" lite med Mr Brum, min Morgan.
Jag har saknat honom!