Morganpyjamas och två outings

Beställde ett dustcover till BRUM - 2012-10-11
I takt med att vintern närmar sig så lär det bli allt glesare mellan utflykterna med vår Morgan. Än så länge vill jag dock inte skicka upp bilen på pallbockar, vilket riskerar att jag tycker det är för jobbigt att ta en kortare tur en vacker höstdag. Anledningen att jag tänker sätta upp bilen på bockar är att däcken lätt blir deformerade om de står på ett och samma ställe under lång tid. Något jag har bitter erfarenhet av med min tidigare Morgan.
När bilen står stilla under lång tid så samlas också en massa damm i bilen. Den är också helt oskyddad när jag drar fram i garaget med trädgårdsredskap som gräsklippare, räfsor och annat. Min tidigare TR2:a fick sig faktiskt en smäll på skärmen när jag släpade något tungt genom garaget, vilket förorsakade ett jack i en bakskärm.



Ser rejält ut tycker jag.

För att skydda bilen, när den är uppställd, så har jag investerat i ett dustcover, som jag beställt från Roger på Harpers Morgan. Det finns många billiga och säkert väldigt bra motsvarigheter på Biltema och andra ställen, men jag ville ha ett med Morganemblem.
Det är på väg och lär komma under veckan.

Alone on a country road - 2012-10-18
Ola, en Morgankompis i Bjärred, har funderingar på att byta sin nuvarande +4 mot en Roadster. Jag har därför erbjudit honom at prova vår bil, så att han kan bilda sig en uppfattnig om skillnaderna mellan modellerna. Med GPS:en inställd på hans adress åkte jag därför en sväng ner till Bjärred i torsdags. Det var sol och cirka 15 grader, så jag tyckte att vädret var lämpligt för en provtur. Det visade sig emellertid att Ola var i Malmö och hans kvinna visste inte när han skulle återvända.
Otur för honom!



Nice view. Lång huv, smal väg, ingen trafik.

Men, jag var ju ute för att köra. Hade inga direkta mål utan körde in på de ssmåvägar jag hittade när jag for fram längs havet utåt Lomma.



Perfekta Morganvägar.

Det blev körning på små asfalterade vägar genom Önneköp, Fjelie, Furulund, Kävlinge, Dösjebro och vidare ner mot havet igen mot Barsebäck.



Rofyllt.

Nere i Barsebäckshamn parkerade jag bilen och gick ner en sväng till den tysta och stilla hamnen för en stunds kontemplation. En hel del båtar låg fortfarande vid bryggorna, men många var uppallade på land i väntan på en ny vår.

Lite tidigt enligt min uppfattning.

Hamnkrogen var stängd för nästan hela resten av säsongen. Det fanns dock en skylt utanför som berättade att det gick bra att beställa plats för årets julbord redan nu. Julhetsen verkar börja allt tidigare för varje år.

Med Sven på Röstånga Gästis - 2012-10-19
Ännu en fin dag med temperaturer upp mot 18 grader. Det gäller att utnyttja dessa sällan förekommande fina höstdagar på bästa sätt och vad kan vara bättre än en tur with the top down in a Morgan.
Sven är en gammal bilkompis, som för 30 år sedan svetsade ihop min TR2:a från 1954. Han äger själv en TR2:a och en TR3A som båda är i superskick samt ett TR3A-projekt som kommit halvvägs i renoveringen.
Vi talas vid per telefon allt som oftast och har haft planer på någon möte på ett mysigt ställe när andan föll på. Eftersom min anda föll på denna morgon så tog jag en chans och slog Sven en signal på hans mobil.
Hade han möjlighet att komma till Röstånga och äta lunch? När han svarade så satt han i kön till Bilprovningen i Hässleholm där han skulle besiktiga sin BMW Z3:a. Han tyckte idén var lysande och vi bestämde att vi skulle träffas i Röstånga efter han besök på SBP.
Jag drog iväg och tog en sväng förbi till Anders Arvelid, även han Morganägare, som bor i Röstånga. Där fanns det ingen hemma och kanske utnyttjade även han det fina vädret och var ute i sin +4.



Ett ställe värt en omväg.

Gästis ligger alldeles i närheten, så jag åkte ner dit och parkerade bilen. Sven hade ännu inte kommit så jag gick en sväng och tittade in i cafeet mitt emot gästis för att inventera deras utbud av bakelser. Det såg lovande ut så kanske jag skulle kunna lura in Sven även där efter lunchen.

En tysk och en engelsman.

Efter en stund anlände Sven i sin Z3. Uppcabbat! När han steg ut bilen fick han faktiskt några hånfulla kommentarer av mig, eftersom suffletten var uppe och jag tror faktiskt att han skämdes en aning, gammal sportbilsåkare som han är. Svens bil har en sexcylindrig motor men är bara på 2,2 liter. Den är tio år gammal, har rullat tvåtusen mil och är följaktligen i nyskick. Den är utrustad både med AC och elektrisk sufflett. Den är fin, men den är tysk!



Det gäller att ha koll på grejerna.

Inne på Gästis beställde vi "hemrullade köttbullar". Maten var både god och riklig, inget snålande här inte. Vi hade satt oss strategiskt vid ett fönsterbord så att jag skulle kunna kolla så att ingen gjorde intrång i min Morgan, som fortfarande stod öppen.



Bra fik på behändigt avstånd.

Efter lunchen föreslog jag ett besök i caféet på andra sidan gatan, för intagande av kaffe. Sven var inte nödbedd, så det blev både kaffe, mozartkula och bakelse, riktiga kaloribomber. Men, eftersom jag endast vägde 74,1 i kilo efter morgonens gymbesök, så tyckte jag att jag kunde kosta på mig denna så sällsynta kakorgie. Nu var det emellertid dags att ta ut Sven en runda i Moggen. Han har själv, för många år sedan, ägt en 1971 års Morgan 4/4 fourseater, så han är inte helt obekant med märket. Vi körde iväg några mil ut på småvägarna och när det var tid att återvända till Gästis tyckte jag att Sven skulle köra tillbaka.
Han var först lite betänksam eftersom bilen är högerstyrd, men ville naturligtvis inte missa tillfället att prova. Han tog det ganska varligt och varvade tyvärr inte upp på ett sätt som tar fram de prestande som bilen har. Men, han märkte ganska snabbt att det fanns kraft under huven. "Det känns som en gammal bil, jämfört med min Z3". Detta var positivt menat eftersom, när han kör sin Z3 är sdet om att köra vilken bruksbil som helst.
Precis som jag kände innan jag sålde mina två äldre bilar, så tycker Sven att han har för mycket grejer som inte används. Han har även två motorcyklar som han dock använder mer flitigt. Sina TR-bilar har han inte använt på tre år, vilket är synd och skam. Men med dessa ack så charmiga äldre veteraner så är man ofta lite nervös på längre utflykter. Man sitter och lyssnar efter konstiga ljud och undrar vad det nu är som är på gång att gå fel. Den här osäkerhetskänslan tar bort en del av gjädjen med att köra, åtminstone för mig.
Så vem vet, kanske han säljer det mesta i garaget och köper en nyare Morgan som han vet fungerar, åtminstone oftast. Han verkar inte helt främmande för tanken.



Tycker Sven kastar lystna blickar på Morganen.

Det började lida mot sen eftermiddag och jag skulle lämna in min strejkande avfuktare för repration före klockan fem.
Innan vi skiljdes kom vi överens om att sådana här träffar över en lunch är något som förgyller dagen.
Alla skäl för att ta en sväng med sin ögonsten är bra skäl!

Ryder Cup, Morgantur och Bättringsfärg

Tre nervösa kvällar - 2012-09-28-30
Det blev tre sena nätter, hos min kompis i Viken, när vi följde europeernas kamp mot USA i Ryder Cup. Efter första kvällen var vi ganska nedslagna båda två eftersom USA gått upp i ledningen. Kvällen efter orkade vi inte ens titta till slut. Ledningen för USA var nu ännu större och vi var övertygade om att loppet var kört för Europa. Vi gick till sängs redan klockan elva på kvällen.
Men så kom söndagen. Vi bänkade oss framför TV:n med grillade revben och mjölk(!) när första singelparet gick ut vid sextiden. Vilken kväll det skulle bli! Europa tog en snabb ledning i de första bollarna och vi tyckte båda att kunde bara Europa slippa att bli förödmjukade så var allt OK. Efterhand som spelet pågick och det fortsatte att gå bra för "de våra" så övergick våra förväntningar till att tro att det fortfarande fanns en chans att vinna. På slutet av tävlingen var det så nervpirrrande att vi nästan inte vågade titta.
När så Kaymer satte sin putt för vinst över Stricker visste vår glädje inga gränser. Men samtidigt var det nästan så att vi tyckte lite synd om amerikanarna, som aldrig tidigare, någon gång, varit så säkra på att ta hem segern, som i år.
Men i golf kan allt hända och några i det amerikanska laget berättade att de förstod hur europeerna kände det när de tappade en lika stor ledning 1999.
Den enda besvikelse vi kände var kanske att Skånes Peter Hanson inte fick spela fler matcher. Det är dock kaptenen som tar ut laget och Peter kunde nog dela glädjen med de övriga när väl vinsten var bärgad.

Jag behövde tanka - 2012-10-01
Vädret under helgen hade varit ganska trist med både regn och blåst. När jag åkte från Viken vid lunchtid på måndagen så verkade det emellertid klarna upp lite. Efter att ha suttit inne i tre dagar så behövde jag komma ut och få lite luft. Tanken på en runda med Moggen började surra i huvudet på vägen hem. Hur vädret blir framöver vet man inte och det gäller att ta alla chanser att köra öppet innan säsongen med snö och saltade vägar börjar.
OK tänkte jag, bilen behöver ju trots allt tankas, så en liten sväng kan jag ju alltid ta. Med full tank Shell 98 Super (ja, jag skämmer bort den med högoktanigt) så körde jag min vanliga väg ner mot Barsebäck och längs havet mot Häljarp. Före rondellen i Saxtorpskrysset tvekade jag mellan att köra tillbaka till Lödde eller utöka min runda lite. Det blev det senare och helt plötsligt befann jag mig på vägen mellan Landskrona och Eslöv. Såg en skylt med Knutstorp och Svalöv och vek av där. Lite senare var jag i Kågeröd, inte långt från Stenestad och tyckte då att jag lika gärna kunde ta en sväng till min kompis och före detta kollega Bosse.
Upp till Stenestad är det mysiga slingriga vägar, som är ett rent nöje att köra på med en Morgan, och snart svängde jag ner på den lilla grusvägen till Lökagården, där Bosse residerar. När jag stannade framför hans hus blev jag rejält utskälld av hans hund, en Akita. Den är dock mycket snäll och blev bara glad när den såg mig.



Bosse vid ratten, även om han syns dåligt.

Bosse, som ju bland annat är fotograf till proffesionen, ville ta några bilder på bilen. För att få den i rätt position, enligt honom, så var det nödvändigt att vända den. Det lät jag Bosse göra, då han förmodligen aldrig rattat en Morgan tidigare, samtidigt jag tog några bilder på honom med min mobiltelefon.



Trevligt att få vara med på bild någon gång.

Eftersom jag själv nästan aldrig finns med på bilder, då det oftast är jag som plåtar, så var det kul att Bosse ville plåta mig och bilen. Nu har jag en bra bild som jag kan använda till framsidan av mitt nya QSL-kort (för amatörradiohobbyn) då det på mitt nuvarande kort finns en bild på mig i min tidigare Triumph TR2:a.

Vi gick sedan in i Bosse ateljé där han visade mig alla foton, i svart/vitt, som ska finnas i hans nya bok om livet och personerna i Borstahusen. Boken kommer att tryckas under vintern. Själv har jag alltid närt en dröm om att skriva en bok, men får nog hålla mig till min lilla blogg.
Huset Bosse och hans Lena bor i har Bosse själv ritat. Hela inredningen går i 40-talsstil och hans företag Landsbygdens Hus (www.landsbygdenshus.se) har ett flertal hus i liknande stil på sitt samvete.
Att komma upp till Bosse är väldigt rofyllt. Utanför går korna i hagen medan katten sitter på trappan i solen och myser.



Blomster i härlig miljö.

Hustrun Lena är en stor beundrare av pelargoner och hela husets veranda är full med dessa blomster.

Mörka moln började nu visa sig på himlen så jag tyckte det var bäst att börja återfärden till Lödde. Det var ju trots allt cirka sju mil och suffletten ville jag självklart inte fälla upp.
Så var den första oktoberturen med Morganen till ände!

Leverans från UK - 2012-09-24
Brevbäraren ringde på dörren. Han tyckte att vi skulle skaffa en brevlåda med bredare springa så att det även gick att få ner paket i den. Det var mitt touch-up-paint kit han kom och lämnade vid dörren.
Det finns visserligen bara två små stenskott på bilen, men det gäller att fixa dem så fort som möjligt så att inte fukten tränger in mellan färgen och aluminiumkarossen, har jag fått mig berättat.



Touch up paint

Lådan innehåller en flaska färg och två flaskor med kemikalier, ett antal väldigt små tops, gummihandskar, två fiberdukar och en användarbeskrivning. I beskrivningen står det att bättringen av lacken ska bli så bra att det inte syns var det är gjort.
Återstår att se hur jag ska lyckas med det!