lördag 5 augusti 2017

Kort besök i garaget.

Lite småfix med Morganen - 2017-08-05
När vädret är lite si så där och jag känner mig lite uttråkad så brukar jag ta en sväng ut i garaget och umgås en stund med Mr Brum. Väl därute finns det alltid något som behöva åtgärdas, om jag bara känner för det. Med radion på och med en kopp kaffe vid sidan av min tänkarstol så dyker det alltid upp något i huvudet, som jag funderat över en tid.

Mr Brum behöver sällskap ibland.
Vid vår senaste utflykt i vår Roadster så inträffade ett av de sällsynta tillfällen då vi hade anledning att fälla upp suffletten. Det började nämligen regna ganska kraftigt och den övriga trafiken höll så pass låg hastighet att vi inte kunde gasa på för att hålla regnet ute. Men det är smällar man får ta.
Igår när Eva och jag var ute en sväng i "råttsoffan" gjorde vi bland annat ett besök på Biltema. Här inhandlade vi, förutom en rulle silvertejp, som alltid kan komma till användning, också ett paket med superlim. Det skulle jag faktiskt testa idag!

Ser inte bra ut varken på denna...

...eller på den andra sidan.
När suffletten ska upp på Morganen så finns det en u-list i den delen som ska passa in i vindrutans överkant, för att det ska bli tätt. När gummilisten ser ut som på bilderna ovan, innebär det ett himla strul att få det rätt, om det överhuvudtaget går.
Jag inledde därför mitt lilla projekt med att, så gott det gick, skrapa av så mycket gammalt lim på gummilisten som möjligt med hjälp av en skalpell. När det blivit någorlunda rent så tvättade jag av både gummit och aluminiumramen med avfettningsmedel.

På Biltema finns nästan lika mycket grejer som på Ullared. Tror jag!
När jag torkat av överflödig vätska från ytorna, var det sedan dags att börja limma. Tuberna är pyttesmå och limmet är väldigt tunt och lättflytande. Och får man det på fingrarna, som jag självklart fick, så lär det ta en evig tid innan det slitits bort.

Perfekt storlek!
Men, det här limmet fäster väldigt fort och mina fingrar räcker inte till för att pressa fast gummit överallt där det behövs. Nöden är uppfinningarnas moder, heter det ju. I mitt garage går det att hitta nästan vad som helst. Oftast vet jag att jag har en viss sak, men däremot vet jag sällan var jag ska börja leta. Någon inventarieförteckning, som jag hade förr när vi hade tre hobbybilar, ansåg jag mig inte behöva nu när vi bara har en.

Så här blev det här...

...och så blev det där.
Efter lite rotande i olika kartonger, längst in i garaget, bland julgransfötter, vattenspridare och fiskeutrustning hittade jag den, lådan där jag förvarade en massa slangar i olika dimensioner och för olika ändamål. En bensinslang med exakt rätt diameter fick bli det specialverktyg, som jag använde för att fixera gummit vid aluminiumramen i suffletten.

Jag är inte ensam om att ha detta problemet, så kanske kan jag tipsa någon, som är en ännu större teknisk idiot än jag, hur även han eller hon kan försöka lösa problemet.

Ibland är jag riktigt kreativ!!

tisdag 1 augusti 2017

Fyra Morgans touring på Kullahalvön.

Tjugo fina mil med likasinnade - 2017-07-28
Med besökare från både Karlshamn och Vetlanda så ville Ola, Anita, Eva och jag visa en del av vårt vackra landskap. Visserligen imponeras vi av trakterna i både Blekinge och Småland när vi är där, vilket naturligtvis beror på att landskap och omgivningar skiljer sig radikalt från vad VI är vana vid.
Det var bestämt att det skulle bli en heldagsouting och Eva och jag hade stora ambitioner beträffande var vi skulle köra och vad vi skulle visa.

Håkan och Annelie i sin fina, vänsterstyrda +4.
Våra fyra Morgans och besättningar bestod av Håkan och Annelie från Vetlanda i sin 1999 års +4 i Royal Ivory, BG och Lisa från Karlshamn i sin senaste +4 från 2013, även den Royal Ivory.
Att Evas och min Roadster från 2004 också är Royal Ivory, känner alla redan till. Men, så deltog också Ola och Anita från Bjärred i sin orangefärgade Roadster från 2006, en bil som ingen kan undvika att lägga märke till.

Ett kort stopp på Rönneberga Backar utanför Tågarp.
Klockan var 10:30 när vår lilla kortege lämnade Löddeköpinge. Naturligtvis startade vi vår färd längs med havet från Barsebäck till Häljarp, vidare till Asmundtorp och sedan ut på den riktiga landsbygden. Vårt första stopp gjorde vi på Rönneberga backar, där Ola och jag, när vi är själva, brukar fika, tänka och ha djupa diskussioner om livet i allmänhet.

Öppna, böljande landskap till höger av vägen.
Och, utsikt mot Öresund och Danmark på vänster sida av vägen.
Både i Blekinge och inte minst i Småland är skog ett betydligt vanligare inslag än här i Skåne. De "långväga" gästerna var därför fascinerade av de öppna fälten och storslagna utsikten som finns att beskåda vid de här backarna. Högst upp finns det ett antal gamla gravar där det berättas att i en av dem är en gammal kung begravd sittande i en stol. Ett typiskt exempel på lite viktigt, historiskt vetande våra gäster fick sig till livs under dagen.
Vid sådana här tillfällen, när ett antal personer träffas och alla inte känner varandra speciellt bra sedan tidigare, så är raster, där varianter av ätande ofta ingår, viktiga så att personerna i fråga hinner prata och därmed förhoppningsvis också lära känna varandra lite bättre. Att lära känna nya människor är faktiskt ofta ganska spännande.

Fina, tyckte tjejerna.
Efter ytterligare några mil, på som vanligt smala, krokiga men asfalterade vägar, var det dags för nästa stopp. Vallåkra Stenkärlsfabrik är ett trevligt ställe att besöka, då det ligger väldigt mysigt nere i en dal, med en porlande bäck, som tidigare drev en kvarn. Här kan man både titta runt i den lilla fabriken, där allt görs för hand, och naturligtvis köpa diverse saker. Eva, min hustru har nog aldrig lämnat det här stället tomhänt. Det gör hon förresten nästan aldrig när han varit inne i någon butik, så det var inte så konstigt att det följde med en ny kaffemugg hem även idag.
Men, utöver detta så finns det också en restaurang och café, där vi alla valde att ta en fika innan vi drog iväg mot nya mål.

Att vi cabbar upp beror på att bilarna är mer skyddade med taket uppe när vi lämnar dem.
Det viktigaste etappmålet var Mölle, där vi hade beslutat att äta lunch vid ettiden. Men det kunde vi snabbt glömma, för våra små "korta" stopp tog längre tid än vi hade räknat med. Allt nog och emedan samt även, efter kaffepausen körde vi vidare via bl a Gantofta, där det bor en annan av medlemmarna i Morganklubben. I Gantofta bodde också, på sin tid, Stålfarfar men det glömde vi förstås att berätta.
Från Jonstorp passerade vår lilla karavan flera mysiga orter längs havet innan vi kom fram till Mölle.

Hotell Kullaberg, ett anrikt ställe, mittemot hamnen.
Här hittade vi snabbt en parkeringsplats bakom gamla Mölle station, där det nu finns ett galleri. Att försöka köra ända ner i hamnen, som bara ligger några hundra meter från stationen, var inte aktuellt med tanke på alla de bilar som stod och trängdes där.

Bara att hugga in.
Jag hade planerat att vi skulle äta på Hotell Kullaberg och ringt dem fyra gånger under torsdagskvällen. Varje gång kom jag till en telefonsvarare som berättade att de skulle ringa upp om jag lämnade mitt nummer. Det gjorde de inte så jag var lite "sne" när vi, i samlad tropp, äntrade etablissemanget i fråga. Men, jag mjuknade snabbt när ett par unga, positiva, artiga och trevliga tjejer tog hand om oss på bästa sätt och till och med hjälpte oss med fotograferandet.
Menyn innehöll huvudsakligen fisk, men också äggakaka med stekt sidfläsk samt något som hette dagens husmans. Det senare visade sig vara köttbullar, kokt nypotatis, sås och lingon, ett alternativ jag föll för direkt.

Eva och BG studerar folklivet i hamnen.
Efter lunchen tog vi en promenad i hamnen, där vissa försåg sig med var sin glass medan andra var tillräckligt mätta. Mörka moln tornade upp sig på himlen varför alla, utom Eva och jag förstås, lät suffletterna sitta uppe inför den fortsatta färden. Det skulle dock straffa sig för Eva och mig. På väg ut ur Mölle började det regna rejält och eftersom vi körde först och därmed skulle hålla kolla på våra kompisar bakom, kunde vi inte köra tillräckligt fort för att regnet inte skulle komma in i bilen. Vi fick alltså stanna och, till de övrigas belåtna miner, sätta upp suffletten vi också. Man ska inte vara så kaxig!

Mitt i Viken, utanför kyrkan, stod denna veteranbuss parkerad.
Nu körde vi igenom ett antal samhällen längs kusten söderut. När vi kom fram till Viken valde vi att köra igenom smågatorna i den pittoreska byn, så att våra besökare skulle få se de gamla välvårdade husen längs Bygatan. Som synes så blev vädret fint igen, men ändå tog ingen av oss ner suffletten.
En bit söder om Viken ligger den tidigare lilla fiskarbyn Domsten. Här har Eva växt upp och vi kunde visa vilket hus som Nils Poppe bodde i och där hans hustru fortfarande bor kvar.

När en Morgan möter en annan Morgan så brukar båda stanna.
Undrar om Porscheägare gör likadant?
Vår lilla karavan körde ner i Domstens Hamn. Här brukar det vara knökfullt med folk, men nu var klockan halv sex på eftermiddagen, så det fanns gott om plats för våra bilar på parkeringen. Här skulle det ätas glass igen och när vi satt på den lilla servering så kom det helt plötsligt inrullande ytterligare en Morgan, en svart. Han som körde hade inte upptäckt våra bilar, som stod lite längre bort, utan vi fick påkalla hans uppmärksamhet och peka bort där våra bilar stod.
Det är alltid kul, även om det är ganska sällsynt, när man slumpvis träffar på andra Morganägare som är ute och kör. Personen i fråga bodde i Helsingborg och hade ägt sin 4/4 i sex år. Han lovade att komma på klubbens höstmöte utanför Ängelholm i september, som han inte verkade känna till.

Samling vid pumpen!
Även om ingen av oss hade några tider att passa så tyckte vi, efter att ha pratat färdigt med vår nya bekantskap, att det var dags att tänka på att vända nosarna ytterligare söderut. Resten av färden företogs även den på så smala, krokiga vägar som möjligt, men nu inte så havsnära som tidigare.
När vi kom till Mörarp tyckte jag att vi skulle föreviga våra bilar framför Westerbergs gamla nostalgimack, vilket också blev det sista stoppet på dagens touring.

Tillbakafärden till Löddeköpinge gjordes i lagom avspänd takt och när vi nådde vår slutdestination så hade vi varit på "rullen" i nio timmar. Och, ändå hade Eva och jag inte lyckats visa alla de ställen vi hade planerat för.

Det får bli nästa gång!


lördag 22 juli 2017

Några dagar på Orust.

Sol och hav, men inte bad - 2017-07-12/15

Catarina väntade på oss på altanen.
Efter drygt 35 mil och en god lunch på Laxbutiken utanför Falkenberg, så kunde vi checka in hos våra kompisar Catarina och Gunnar i det lilla samhället Nösund på Orust. Vi har varit här många gånger tidigare och blev förvånade när vi kunde konstatera att det var sju år sedan förra gången.

Bättre än att titta på TV.
Vid framkomsten trakterades vi med kaffe och princessbakelse. Vi satt vid det bord vi så många gånger suttit och beundrat utsikten över vattnet och den närliggande ön Lyr. Den ön har Eva och jag aldrig tidigare besökt, men så skulle bli fallet några dagar senare.

Trots fint väder var det ganska kyligt...
...men naturligtvis var Eva tvungen att känna på vattnet.
Efter fika och lite snack om vad som hade hänt sedan sist, så var det dags för den obligatoriska promenaden ner till hamnen. Rakt nedanför och lite till vänster ligger Nösunds Värdshus, där det alltid brukar finnas artister som uppträder. Den här veckan gästades värdshuset av Tomas di Leva, som kanske inte tillhör någon av mina största idoler.

Buskarna till vänster före röjning.
Och, efter våra insatser med motorsågen.
Under torsdagen och fredagen bestod aktiviteterna främst av att såga och klippa ner ett antal enormt stora rododenronbuskar, närmare tre meter höga. Det krävde sina offer i form av skråmor och rivmärken samt, som det några dagar senare visade sig, även ett besök av en fästing i de nedre regionerna på min vackra kropp.

Lite kalorier behövdes efter allt arbete.
Ett besök på Orust innebär alltid ett besök på Göksäter. Det är Bohusläns svar på Ullared, med ett sortiment som omfattar, kanske inte lika många artiklar som på Ullared, men nästan.
Här tog vi tillfället i akt att inmundiga både räkmacka och bakelse till det facila priset av 106 kronor för två personer.


Här fanns också en pytteliten hamn...
...och mysiga miljöer.
På fredagkvällen blev Eva och jag bjudna på middag på den närbelägna ön Lyr. Till Lyr tar man sig med en kabelfärja, som heter Annie. Turen över det smala sundet tar tre minuter. Färjan avgår en gång varje halvtimme och eftersom vi var i god tid kunde vi titta oss omkring vid färjeläget.

Välbesökt etablissemang.
På Lyr finns det, sedan några år, en restaurang som heter Bryggvingen, som huvudsakligen serverar fisk av olika slag. Medan damerna stoppade i sig fish n´ chips valde Gunnar och jag torskrygg med skirat smör och nypotatis. Restaurangen är belägen i en liten vik, där båtar kan lägga till alldeles intill byggnaderna.

Catarina och Gunnars senaste cabriolet. Engelsk förstås.
På lördagsförmiddagen, efter frukosten, var det dags för Eva och mig att köra tillbaka till Skåne. Men, det var ännu tid för lite turistande. Det var meningen att vi skulle åka och titta på en träbåtsfestival, som avhölls i Skärhamn, men när vi kom dit så fanns det inte en parkeringsplats att uppbringa inom tre kilometer från hamnen.

Skulpturen Anna av en spansk konstnär.
Istället var det lite kultur som fanns på Evas önskelista. På Tjörn finns det en skulpturpark som heter Pilane, där det finns skulpturer utställda i den bergiga naturen. Det som Eva främst var intresserad av var en fjorton meter hög ansiktsskulptur som, påstods det, kunde beskådas ända från Marstrand.
Eftersom Catarina, som har lite problem med höften och därför svårt att gå längre sträckor, så avstod vi från att gå in i parken och studera konstverken närmare.

Svårt att slita sig ifrån.
Vi sade därför tack och adjö till vårt värdpar för den här gången, men kommer kanske att göra ett nytt besök i augusti. Dels finns det kanske mer som ska röjas i trädgården och dels saknar vi den fantastiska utsikten från frukost- och middagsbordet.

På hemvägen blev det åter laxpudding på Laxbutiken!


lördag 8 juli 2017

Måndagsträff med Morganentusiaster.

Karavankörning med 19 bilar - 2017-06-26
Klockan 1700 skulle vi infinna oss på parkeringsplatsen vid Margretetorps Gästgivaregård. Deltagarna kom huvudsakligen från nordvästra Skåne och södra Halland. Flera gånger under körsäsongen arrangerar några, från dessa trakter, informella träffar med syftet att träffas, köra våra Morgans och äta.
Obligatorisk mingel före avfärd.
Det var första gången Eva och jag var med i det här gänget. Tydligen kan man sätta upp sig på en lista och på så sätt bli informerad om plats och tidpunkt för nästföljande träff. Vi fanns inte på den listan och fick vetskap om den här träffen när vi träffade andra Morganmänniskor på Jakriborg Grand Prix några veckor tidigare.

Tina och Björn.
Den här typen av träffar är väldigt trevliga. Det är opretentiöst, lagom med människor så att man hinner prata med och lära känna både gamla och nya människor samt inte minst själva körandet som alltid sker på smala, asfalterade och krokiga vägar, som gjorda för Morgankörande.
Kvällens banläggare var paret Roxlin från Vejbystrand. De inte bara hälsade oss välkomna, utan alla deltagande bilar förärades med var sin påse Bjärepotatis. Smygreklam för Bjärehalvön?

Slingrande vägar är perfekta för våra bilar.
Innan start, där alla 19 bilarna skulle köra i karavan, i cirka sex till åta mil, betonade Björn vikten av att alla skulle vara uppmärksamma på att bilen BAKOM hängde med. Bilen framför behövde man inte bry sig om för där gällde ju att föraren gjorde samma sak.

Laholmsbukten i bakgrunden.
Kvällens runda tog oss genom många mindre orter, först i Skåne, sedan Halland och sedan Skåne igen. Trots att det inte är så långt från våra trakter i Löddeköpinge, så var de flesta orter och vägar nya bekantskaper för Eva och mig.
Precis vid bilden ovan hände det som inte skulle hända. Bilen bakom oss stannade till för att föraren behövde göra ett snabbt stopp för att "pudra näsan". Inget konstigt med det, vi var nog alla minst 60+. De tre fyra framförvarande bilarna stannade också, medan bilarna framför dem bara försvann i fjärran. När vår eftersläntande karavan väl satt igång igen kom vi plötsligt till ett vägskäl. Den främsta bilen, som nu för först i kön, hade ingen aning om åt vilket håll vi skulle köra. Men, med lite tur och med hjälp av någon i en av de efterföljande bilarna så lyckades vi till slut komma på rätt spår igen.

Slutmålet - Bjäre Golfklubb.
Det är ju ingen katastrof om sådan här händer i dessa sammanhang, men är man ett gäng som kör till exempel i England eller i Italien så kan det ställa till ganska stora problem. Nu visade det sig att "den skyldige" var ganska ny inom bilhobbyn och därför nog inte varit med om den här typen av körningar. Lyssnat på Björn hade han förmodligen inte gjort det heller. Om han fick sig en reprimand vid framkomsten till Bjäre Golfklubb tvivlar jag på, vi är alla snälla och överseende i Morganklubben, men han lärde nog sig något som han kan ha nytta av en annan gång.

Golfklubbar brukar ha bra mat.
En viktig ingrediens vid sådana här träffar är mat. Att komma runt 40 personer på en gång kräver att det valda matstället kontaktas i förväg. På Bjäre GK var vi hjärtligt välkomna och för 100:- per person kunde vi välja på antingen pasta med fisk eller kötbullar, brunsås, potatis och lingon. För egen del valde jag det senare alternativet.
Vid middagen fortsätter minglandet och de vägar vi kört och de orter vi passerat är några av de ämnen som brukar komma upp vid borden. Annat som diskuteras är kommande träffar och naturligtvis en himla massa som handlar om våra ögonstenar.

På andra sidan vattnet kan vi skymta Kullahalvön.
Eva och jag hade sju, åtta mil att köra för att komma hem till Löddeköpinge. Efter middagen, kaffet och ytterligare prat med kompisar så sade vi tack och adjö och embarkerade än en gång vår käre Morgan.

Nästa aktivitet för oss blir golf. Kul det oxo. Ibland!

tisdag 20 juni 2017

Ett halvt sekel har passerat...

...sedan vi tog studenten på Handels - 2017-06-19
Måndagens ordinarie besök på gymet hade jag verkligen en anledning att ställa in. Det gäller dock att vara laddad med riktigt starka argument när alla ifrågasättande kommentarer lär komma vid mitt nästa besök. Att fira femtioårsjubileum sedan studentexamen bör nog vara ett tillräckligt starkt skäl för frånvaro en enda gång.

Thomas jag och några till umgicks flitigt under åren på Handels i Helsingborg.
Istället för gymet inledde jag därför mitt Helsingborgsbesök med en fika, på tu man hand, med min gamle vapendragare Thomas Pyk, på Fahlmans. Han till och med insisterade på att betala både för kaffet och det kaloristinna wienerbröd som jag beställde. Förmodligen vet han att en fattigpensionär behöver alla bidrag som finns att uppbringa och som mångårig bankman hade han säkert råd med denna fina gest.
En dålig bild i motljuset, men jag har tyvärr ingen bättre.
Det är nog tredje gången som jag haft nöjet att följa med på det här gängets årliga resa till vårt grannland Danmark. De riktiga veteranerna har emellertid hållt på med detta, varje år, de senaste tio åren.
Det var totalt fjorton gamla studiekamrater som samlades i Sundsbussarnas terminal klockan 11:30 på måndagsförmiddagen, tolv gossar och två flickor.


Måndagen bjöd på ett strålande väder och när vårt fartyg avseglade från Helsingborgs Hamn tog jag tillfället i akt att ta en bild från havssidan på denna, min vackra gamla hemstad.

Ragnar, Lars-Olle, Thomas, Berne, Annette och Roland.
Carl-Olof, Göran, Christer och Rolf.
Vid överfarten samlades alla på övre däck, där man konverserade sina forna kamrater, som samlats i ett antal mindre grupper. Även om alla känner varandra, så har en del gått i samma klass och tillbringat mycket tid tillsammans, både i skolan och på fritiden, medan andra "bara" är skolkamrater som kanske gått på olika linjer.

Mysig atmosfär i gränderna.
Traditionen bjuder att vi, i mer eller mindre samlad tropp, beger oss genom gatorna och gränderna i Helsingör, i riktning mot Axels Torv. Här ligger det nämligen Gaestgibergaarden, en pub och restaurang, som blivit en form av stamlokus för det här gänget på deras årliga reunionresor.
Att, helt plötsligt, komma fjorton personer, utan att ha beställt bord, kan innebära problem en så här fin dag, med massor av gäster som njöt av solen på alla uteserveringarna. Och, lite problem blev det innan vi, med krögarens tillåtelse, gjort vissa omdisponeringar av bord och stolar.

Trångt så det förslår då platten är ganska utrymmeskrävande.
På menyn fanns en hel del att välja på, men den övervägande delen valde Husets Platte. Till detta kunde man beställa en mängd varianter av öl. För egen del blev det en Grön Tuborg av större storlek, men med lägsta alkoholhalt. En del av jubilarerna nöjde sig emellertid inte med öl utan kompletterade med klara drycker som serverades i mindre glas.

Thomas kollar Ronnys häfte medan Jonas och Inga tittar i menyn.
Journalister, revisorer och affärsmän, nu före detta, diskuterar livet.
En kille, Ronny, hade gjort sig besväret att kopiera en massa klassfoton, tidningsartiklar och bilder från studentdagen, som han sammanställt i ett häfte. Naturligtvis ville alla titta i detta för att försöka komma ihåg en massa saker som de glömt.
Efter tre timmars sittning med skolkamrater och minnen kändes det rätt att lyfta, för att återigen förflytta oss till färjeläget. På vägen dit inhandlade en del av jubilarerna var sin glass medan andra tog tillfället i akt och och köpte starkvaror hos någon vinhandlare, till betydligt lägre priser än hemma.

Göran och Roland fortsätter att tala om glada minnnen...
...under tiden som vårt flytetyg lämnar Helsingör och Kronborgs slott bakom oss.
Återigen tog alla plats på övre däck där man, dyrt och heligt, lovade att komma även nästa år!